Månad: december 2016

Domedagen är nära

Nu har de beställt ut journalerna och vi ska gå igenom dem tillsammans när de kommer. Är skitnervös, har ingen aning om vad det kan stå i dessa galna papper. Jag vet inte hur de är här med journaler, de brukar inte ens beställa dem för de flesta patienter men nu fick det bli så. Jag vet inte om de kommer kasta saker därifrån i mitt ansikte helt plötsligt. Jag hatar att bli definierad. 

En sak som de på sjukhuset byggde typ hela sin bild av mig på var det jag gjorde den gången jag skulle avsluta med min förra psykolog. Men jag tycker inte alls att det definierar mig. Det var första gången på flera månader som jag hade möjligheten att göra så och då är det väl klart som fan att jag gjorde det. Bara för att jag kunde, varken mer eller mindre. Det är inget att bygga en hel bild på. När man länge varit inlåst på sjukhusets säkraste avdelning med extravak och man får en sån chans så tar man ju den. Sen i sig kanske det är dåligt om man alltid letar chanser men jag slutade ju med det sen. Gud vad många gånger jag kunde gjort samma sak hela november men inte gjorde det. Så jag är inte sån.

Jag vill inte att de här på behandlingshemmet ska bli infekterade av avdelningen. Jag tackar vilken högre makt som nu än finns att jag fått komma därifrån. Nu vill jag inte att de ska börja tro en massa saker om mig för att de läser något som nån jävla idiot till tf öl skrivit när jag var jätteupprörd på avdelningen. Man blir upprörd på såna ställen, man ska bli det, det är friskt.

Förkyld

Här sitter jag förkyld som fan, täppt i hela skallen och med en hosta från helvetet. Vaknade halv fem med feber av att jag hostade och har inte kunnat somna om. Jag är allergisk mot noskapin så det blir ingen hostmedicin för mig, hatar cocillana för orkar inte gå runt och vara konstig i flera dar. Jag är så jävla hungrig, fick knappt i mig något igår och frukosten börjar åtta, alltså om en timme. Jag har chips på rummet men hur näringsrikt är det till frukost när jag känner att kroppen behöver massa citrusfrukter och spenat för att bli frisk. Innan den här skiten kom hade jag inte varit förkyld sen våren 2013 och då var jag inte ens förkyld utan hade lunginflammation. Jag trodde liksom att jag var immun nu. Men icke.

Hoppas att den här kroppsliga sjukan tar bort den vanliga sjukan som jag har lite. Inte för att jag tror det. Jag hostade till då när jag absolut inte fick hosta till och det blir nog inte så bra det där. Skit samma.

Men jag är inte där nu

Det kommer tillbaka.

Jag hörde inte ens att jag skrek, men det måste jag ha gjort, för de säger att jag ska sluta skrika, det är natt och de andra patienterna sover. Nej nej nej och nej. Jag bankar på slussdörren, den de har lagat så många gånger, jag sparkar på människorna som står runt mig och försöker dra ner mig på golvet. Det är natt och larmet ljuder.

Du måste lugna ner dig nu. Du måste gå bort från dörren. Snart kommer personalen från de andra avdelningarna springande. Och jag lyckas inte ta mig ut fast jag bits och spottar, fast jag sparkar och bankar. De är många fler än mig och de har redan handskarna på sig. Då vet jag vad som kommer hända och jag gråter, det bara sprutar tårar, nej nej nej och nej!

Släpp mig släpp mig ingen får röra mig.

Men jag är inte där nu. Det ska aldrig hända så igen. Det ska bli bra nu.

Detta stör mig

Han frågar alltid om det behövde sys och att jag struntat i det. Varför frågar han det? Det spelar väl ingen roll? Det gör ju bara ännu mer att jag måste skära så djupt. För om de sa att det här var ju ingen fara istället för att det här borde du åkt in med så skulle jag fan smälla av och hata mig själv så så mycket. Sluta att gradera självskadorna. Det gjorde väl lika jävla ont i mig även om jag bara hade gjort ett litet sår.

Vitt skilda

Det går faktiskt bättre och bättre. Ikväll vågade jag gå ner till personalen när babblet kom. Jag sa i och för sig inte att jag hörde röster men jag tror hon fattade det för det är rätt uppenbart. Jag måste varit inne i det ganska länge för hon sa att hon varit uppe och pratat med mig när jag inte kom ner till middagen och då var jag väldigt frånvarande men det kommer jag inte ihåg. I min värld började det typ en kvart innan jag gick ner. Jag kan höra saker som inte bekommer mig rätt ofta men det var länge sen det var så här intensivt. Jag vet att jag är konstig när det blir sådär, att jag går runt i en cirkel och skakar på huvudet och mimar vad jag hör. Att folk kan bli rädda och tro att jag är tokig. Det är därför jag brukar försöka vara själv då så att ingen av de andra tjejerna ska bli skrämd. Det och att jag blir så inne i det så att jag tappar tid och rum. Idag försvann fyra timmar, under vilka personalen då tydligen hade försökt prata med mig vid ett tillfälle, men jag märker ju inte då att tiden försvinner utan det märker jag efteråt.

Jag tror jag har skrivit det förut men så här var det hela tiden på min tredje placering. I början där gjorde jag ingenting, jag kunde inte göra nånting för jag var tvungen att lyssna hela dagarna. Allt allt allt kommenterades, när jag gick till affären tog jag ett steg och väntade på verifikation från signalerna innan jag kunde ta nästa osv. Det kunde ta flera timmar och jag måste ju ha sett helt sjuk ut. Jag var väl väldigt sjuk då också. Gud vad skönt alltså att det inte är så där längre. Men personalen på det hemmet var väldigt bra. Jag hittade min dagbok från den tiden när jag packade upp här, fast det står typ inget i den för jag var rädd för att telepati överfördes när jag läste eller skrev, det står om hur jag har sovit bara typ. Men lite andra grejer och det var intressant. Usch jag har nog aldrig varit så sjuk som jag var då. När jag tänker tillbaka på det såhär så förstår jag varfög jag fått schizofrenidiagnosen vilket jag annars ofta vrider mig för. Men det spelar väl ingen roll för mig vad de kallar det, de kan få kalla det för schizofreni, det är bara att det ordet är så jävla laddat och missförstått i samhället och jag tycker att det låter då som om jag är sjukare än vad jag egentligen är. Det är rätt jävligt att gå och bli sedd som konstant psykotisk när jag jobbat mot alla dessa insikter så mycket att jag blivit blå och inte är psykotisk alls. Då känner jag mig invaliderad och att allt mitt jobb inte räknas, att vad jag än gör ska jag vara sedd som sjuk för evigt. Men jag kan erkänna att jag har problem med det där, det har jag, och jag kan fortfarande höra att de pratar men skillnaden är att jag nu vet att det inte finns något ”de”, det är ingen som skickar. Och när jag vet det så är det ju inte psykotiskt utan bara röster. Så det så.

Nu ska jag väl lägga mig och sova. Jag är sugen på godis men aldrig att jag går till affären när jag är så här trött, fått dubbeldos zyprexa idag pga ovan nämnda anledningar. Godissuget beror väl på det också nu när jag tänker efter. Jag borde bara ha ett gigantiskt lager av godis i förråd. Men nu har jag inte det. Godnatt.

Julen

Det har väl varit bra. Det är allt jag tänker säga. Eller who am I kidding jag kan ju aldrig stanna vid att säga bara en sak så här kommer det.

Jag hoppas ni som läser har haft en god jul även om jag läst att vissa av er inte riktigt haft det.

Jag är välsignad att jag fick fira den här julen hemma med min familj. Det var kul att träffa brodern min och katten. Fick fina presenter, mycket mer än jag brukar få, och gav fina presenter också. Det blev lite mycket alkohol kanske. Men det kan man ju sova bort.

Juldagen till ära ska jag träffa min bästa vän och hennes familj och fira lite. Imorgon åker jag tillbaka till behandlingshemmet, och på grund av vissa saker som har hänt i förrgår så tänker jag skita i hela jävla behandlingen nu och bara ge mig fan på att förstöra allt för nu har de gjort jättefel och de ska fan få, och jag är ju en sån som straffar andra genom att förstöra för mig själv, så det ser jag inte fram emot.

Men julen fick vara bra i alla fall. Det var ju tur.

Vet ej 10

Jobbig morgon. Hon som gav mig medicinen på morgonen såg att jag hade gjort illa mig vilket ingen får se så det var sjukt jobbigt men det var tur att sjuksköterskan är här idag, hon plåstrade om lite men det gick inte att tejpa ihop, när har det någonsin gått liksom. Men jag ville inte sy och jag vet av erfarenhet hur allvarligt det måste vara för att man ska sy efter ett visst antal många timmar och det var inte så allvarligt så jag plussade på några gågna timmar när hon frågade när jag gjorde det och så kollade hon på klockan och skakade på huvudet. Orkar inte med tjatet. Nu förväntar jag mig en rejäl uppläxning av psykologen på terapin idag. Men jag orkar inte bry mig faktiskt. Det är min kropp och de kan inte ta in mig på sjukhuset utan att jag har en allvarlig psykisk störning vilket jag inte har. Jag har väldigt svårt att se att ett vårdintyg på mig skulle bli godkänt, jag är inte ett dugg psykotisk.

Men sen vart det bättre, jag vågade spela kort lite med personalen här på eget initiativ vilket jag aldrig gjort förut så är lite stolt faktiskt. Att jag vågar ta av resurserna som finns här. Det var bra gjort.

Ikväll åker jag till Stockholm för att vara med familjen över jul. Det ska bli mysigt. Jag ser fram emot det jättemycket. Hoppas att ni alla som läser får en god jul!