Det går faktiskt bättre och bättre. Ikväll vågade jag gå ner till personalen när babblet kom. Jag sa i och för sig inte att jag hörde röster men jag tror hon fattade det för det är rätt uppenbart. Jag måste varit inne i det ganska länge för hon sa att hon varit uppe och pratat med mig när jag inte kom ner till middagen och då var jag väldigt frånvarande men det kommer jag inte ihåg. I min värld började det typ en kvart innan jag gick ner. Jag kan höra saker som inte bekommer mig rätt ofta men det var länge sen det var så här intensivt. Jag vet att jag är konstig när det blir sådär, att jag går runt i en cirkel och skakar på huvudet och mimar vad jag hör. Att folk kan bli rädda och tro att jag är tokig. Det är därför jag brukar försöka vara själv då så att ingen av de andra tjejerna ska bli skrämd. Det och att jag blir så inne i det så att jag tappar tid och rum. Idag försvann fyra timmar, under vilka personalen då tydligen hade försökt prata med mig vid ett tillfälle, men jag märker ju inte då att tiden försvinner utan det märker jag efteråt.
Jag tror jag har skrivit det förut men så här var det hela tiden på min tredje placering. I början där gjorde jag ingenting, jag kunde inte göra nånting för jag var tvungen att lyssna hela dagarna. Allt allt allt kommenterades, när jag gick till affären tog jag ett steg och väntade på verifikation från signalerna innan jag kunde ta nästa osv. Det kunde ta flera timmar och jag måste ju ha sett helt sjuk ut. Jag var väl väldigt sjuk då också. Gud vad skönt alltså att det inte är så där längre. Men personalen på det hemmet var väldigt bra. Jag hittade min dagbok från den tiden när jag packade upp här, fast det står typ inget i den för jag var rädd för att telepati överfördes när jag läste eller skrev, det står om hur jag har sovit bara typ. Men lite andra grejer och det var intressant. Usch jag har nog aldrig varit så sjuk som jag var då. När jag tänker tillbaka på det såhär så förstår jag varfög jag fått schizofrenidiagnosen vilket jag annars ofta vrider mig för. Men det spelar väl ingen roll för mig vad de kallar det, de kan få kalla det för schizofreni, det är bara att det ordet är så jävla laddat och missförstått i samhället och jag tycker att det låter då som om jag är sjukare än vad jag egentligen är. Det är rätt jävligt att gå och bli sedd som konstant psykotisk när jag jobbat mot alla dessa insikter så mycket att jag blivit blå och inte är psykotisk alls. Då känner jag mig invaliderad och att allt mitt jobb inte räknas, att vad jag än gör ska jag vara sedd som sjuk för evigt. Men jag kan erkänna att jag har problem med det där, det har jag, och jag kan fortfarande höra att de pratar men skillnaden är att jag nu vet att det inte finns något ”de”, det är ingen som skickar. Och när jag vet det så är det ju inte psykotiskt utan bara röster. Så det så.
Nu ska jag väl lägga mig och sova. Jag är sugen på godis men aldrig att jag går till affären när jag är så här trött, fått dubbeldos zyprexa idag pga ovan nämnda anledningar. Godissuget beror väl på det också nu när jag tänker efter. Jag borde bara ha ett gigantiskt lager av godis i förråd. Men nu har jag inte det. Godnatt.
1NK0GN1T0 