2017

Vid förra nyåret fick jag en hemsk hosta. Jag kunde därför inte sova på nätterna eller nån annan gång heller för den delen. Jag är väldigt beroende av att sömnen funkar och det gjorde den inte. Så jag fick nån slags toksjuka igen och var väldigt rädd och onormal hela årets första vecka. De kallade in någon jourdoktor och tredubblade min medicin. Men även om det lugnade sig lite så blev det inte riktigt bra.

I mars sa jag ja till att börja med leponex igen.

En väldigt seg upptrappning så det tog lång tid innan det hjälpte. Allt var mycket jobbigt och en dag i maj kom polisen och hämtade mig till sjukhuset. Där gjorde vi en snabbare upptrappning och sen var jag hemma i en handvändning.

Sommaren blev bra. Jag lyckades äntligen knyta relationer med de andra som bor här för ju mer medicinen hjälpte så blev jag som mig själv igen. 

På hösten kom deppen. Psykologen säger att det är vanligt med depp efter man kommer ur ett psykostillstånd, och att det är nu mina kärnproblem kommer fram då de inte är överskuggade av en järnridå med vanföreställningar som gör det mycket svårt för terapi att nå in.

Vinter har det inte varit länge än och inget särskilt har skett utom att jag fått mer antidepp och fått tillbaka mina lugnande medel. Gör mig relativt stabil. Det är nu efter nyår som jag äntligen kan börja jobba med mig själv. Gå tillbaka till när allting började och se mig själv i ögonen.

Jag önskar alla inklusive mig själv ett gott nytt år. Vi får se vad det bjuder på.

Juletid

Jag har haft en bra julhelg. Varit borta i två dagar till min familj. De är så fina. Jag fick perfekta presenter, jag blev helt överväldigad och är så grymt tacksam. Familjen verkade bli glada för det dem fick också, vilket är det viktigaste. Jag hade typ inga röster alls under julfirandet, i bilen till mamma var det jobbigt och jag tänkte hur fan ska jag klara detta, men det gick bra. God mat hade mamma fixat, jag fick med mig hem så det står matlådor i kylen här nu, som jag inte vet när jag ska äta för är inte hungrig på sista tiden. 

Jag spontanstädar och fixar, använder bh, målar naglarna och sminkar mig. Sånt där som jag egentligen tycker om att göra men som legat under lock sen typ 2014. Jag känner mig nöjd med mig själv.

Infektion i ett sår i benet. Ingen antibiotika.

Förlängd placering på bhemmet till sista december 2018, alltså om mer än ett år. Sen förlänger dem igen, om det är samma chef då på soc i alla fall. Jag har bra soc.

Nu sova.

Hoppas du som läser detta också hade en bra jul.

🎅

Fjärrstyrd

Är det skillnad på röster och impulser? Vad är impulser? Kan impulser komma utifrån? Om jag gör så som de diskuterar i min hjärna, agerar jag då på en impuls? För det borde väl inte vara min egen impuls, eftersom det inte är jag som bestämmer?

Har i alla fall haft en bra helg.

Stay tuned tomorrow för mer gnäll

En liten fundering

Många på internet när de inte får den medicin de vill ha, formulerar sig på ett sätt som får det att låta att läkaren inte lyssnar. För om läkaren lyssnade skulle hen självklart skriva ut vilken medicin som helst som patienten vill ha. Om läkaren bara hade lyssnat hade hen hej vilt kastat recept runt sig och några kartor xanor på det. Varför avvecklar vi inte hela psykiater-yrket och ger erfarna patienter egen licens?

Tänk, att det kan vara så att läkaren har kunskap om saker som man som patient inte har.

(Extremt moget av mig att skriva den meningen pga det gäller ju åt båda hållen vilket betyder att jag erkänner att de möjligen kan ha haft rätt när de velat ge mig medicin jag inte velat ha, klapp för det)


Jag fattar grejen med att nån fick typ en stesolid av en kompis och plötsligt kände sig lugn och harmonisk, därav drog slutsatsen att stesolid är jättebra för jag mår bra när jag tar den, och när jag säger till läkaren att jag mår dåligt vanligtvis men mår bra när jag tar stesolid, och läkaren ändå inte skriver ut stesolid, då kan ju läkaren omöjligt ha lyssnat

Men att lyssna och att hålla med är två olika saker.