Det snöade idag

Nu kommer halkan och med den kommer evighetslånga väntetider på ortopeden. Ser inte fram emot detta.

Tråkigt strul

Har inte haft tid att skriva nåt här för jag har haft så mycket att göra och sen varit helt slut och jag vet inte vad jag ska skriva heller. Sökte visum till USA för att åka med familjen, och det var krångligt som fan, och fick det inte pga min diagnos, sjukdomshistoria osv. Så nu ska de åka utan mig och det känns skit, jag hamnar alltid utanför eftersom jag aldrig kan/får vara med pga sjukdomen/situationen. Men jag försöker hålla modet uppe, förhoppningsvis kan jag åka med på nån annan resa senare. Idag städar jag i garderoben och ska äta middag med mamma och brorsan sen. Saker rullar på, har inte skurit i mig själv på en vecka, terapin är motig men så är det ibland, börjar få lättare att gå upp på morgonen. Så det går rätt bra över lag. Trots faktumet att livet är en leda. Det är bara bita ihop.

Panikångest

Är uppe mitt i natten då alla sover, utom jag som går upp och ner i trappan för att bli av med det vidriga trycket i bröstet och smärtan i lungorna med varje ytligt andetag. Jag jag är yrslig med fläckig syn och pip i öronen. Det släpper efter ett tag, det gör det alltid. Och jag har lärt mig att jag inte dör. Men fan så obehagligt varje gång.

All I can do is wait for it to be done with me

Om åtta dagar är årsdagen för en jobbig händelse som var värre den gången än alla andra gånger. Det var även sista gången det hände.

Varför har man minnen? Det är för jobbigt. 

Rubriken säger allt.

Insikten

It is hard to believe I was asleep, but I must have been, for otherwise how could I find myself awaken?

Glad för jag är nöjd

Dagar som denna är bra, jag trivs verkligen jättebra här och det är så bra stämning i huset. Snart har jag bott här i ett år och är så tacksam för att allt går så bra. I början var det knivigt, men sen jag kom tillbaka från psyk i maj har allting bara blivit bättre. Jag känner att det mesta som vi gör är konstruktivt. Det var det här jag ville med att flytta bort från Stockholm, att få hjälp på plats och inte behöva flänga runt på massa jobbiga dåliga mottagningar. Avsändare nöjd

Här bör det stå nåt viktigt

Så idag är det World Mental Health Day och jag har väntat hela dagen på lusten att skriva något om detta viktiga ämne som ju trots allt är väldigt relevant i min nuvarande situation. Lusten kom aldrig och nu är dagen till ända.

Jag har sett att många människor idag delat med sig av sin personliga berättelse vad gäller deras psykiska ohälsa. Men det har jag inte lust med idag. 

Jag har inte lust med någonting alls idag.

Jag vet att jag i text kan vara tydlig och förklara saker bra. Och jag har en del åsikter och erfarenhet om ämnet, som jag skulle kunnat skriva om ifall denna letargi upphörde.

Men den upphör inte.

Och således är det ett symptom på min psykiska ohälsa som hindrar mig från att skriva om psykisk ohälsa.

Oh, the irony.

I don’t give a flying fuck

En lång text som saknar styckesindelningar

Idag var jag faktiskt med på terapin. Den var bra, eller den var jobbig men ledde till nåt bra. Tydligen så har jag svårt med nåt som kallas ”exekutiva funktioner”, som gör mig så passiv och obeslutsam, och att jag inte lyckas ta mig för saker eftersom jag fastnar. Det som gör att jag fastnar är min brist på dessa ”exekutiva funktioner”. Att hjärnan och kroppen inte ”svarar” på impulser. Det kändes rätt skönt faktiskt att det finns ett ord för det och att jag är långt ifrån ensam om det och särskilt inte bland dem som delar min problematik. Samtidigt som jag är lite sur att ännu en grej lägger mig i det facket. Saker som jag inte ens själv vet vad det är lägger mig i det facket, hela tiden. Inget som jag tar upp med psykologen förvånar honom, han ger det bara nya namn. Och eftersom jag fortfarande har ”negativa symptom” så är jag inte frisk heller tydligen vilket jag trodde/tyckte att jag var. Den här skiten kommer och biter mig i bakdelen när jag minst anar det. I alla fall, eftersom att problemen med dessa ”exekutiva funktioner” gör att jag aldrig tar mig för något och missar delar i min behandling för att inte tala om hur jävla tråkigt det är för mig personligen, så ska vi ha lite nya rutiner för mig här. Och inte bara jag utan personalen ska följa samma rutiner. För rutiner gör så att man inte behöver använda lika mycket beslutsamhet eftersom saker efter ett tag går på automatik. Så vi gjorde ett schema idag som alla ska följa. Det kändes som ett bra och hållbart schema. Nu ska vi prova det i en vecka och se vilka delar som jag klarar av och inte klarar av och hur jag ska få hjälp med det som jag har svårt med. Så det känns bra.

Imorgon förmiddag står på schemat: gå upp nio, äta frukost, ha terapi och duscha.

Lycka till känner jag lite sarkastiskt, men jag ska ge det ett ärligt försök.

Vet ej 32

Jag mår bra tror jag. Jag sover typ tre fjärdedelar av dygnet. Det är väl bra. Men det finns alltså inte så mycket att skriva om.