Månad: april 2018

Dilemmat

Det enda sättet jag kan lämna självskadebeteendet bakom mig är att bestämma mig för att tycka att det är dumt, onödigt, fel. Men jag vill inte bestämma detta för även om jag inte skadar mig på tio år kommer jag alltid ha ärren kvar. Som är dumma, onödiga och fel, som befäster att jag är en person som är dum och onödig och fel. Så jag klamrar mig kvar i det här där jag inte vill vara, bara för att på något sätt rättfärdiga mitt utseende, bara för det går aldrig att ta bort de här ärren. Så länge jag fortfarande självskadar är ärr normalt och inte dumt eller fel eller onödigt. Does that make any sense?

Jag gick första klassen och andra och tredje och sen gick jag fjärde och sen så gick jag hem

Pillat bort sista stygnen när det har läkt är jag sårfri asså woot är det nu det vänder?!

En bit in på nittiotalet så bara slungades jag ut i världen från en varm och trygg livmoder. Livet som spädbarn var en existentiell kris. Det kanske är det jag regregerar till när jag tappar talförmågan så som jag kan göra när jag inte mår bra, grötprat och oförmåga att sätta ihop meningar osv. Fast jag lärde mig för några år sedan att inte skrika rakt ut. Då blir folk rädda och tror man är galen vilket man visserligen också blir när man inte lyckas kommunicera. Jag tycker ofta att det är jobbigt att jag inte kan prata bra i de stunder då det kanske behövs som mest. Men ja ja.

Det bodde en tjej här förut som var så, så som jag var förut. Hon blev så hysteriskt frustrerad av att ingen förstod henne så till sist bröt hon bara ihop i osammanhängande skrikgråt-anfall. Jag kände med henne så väl. När det är så extremt jävla viktigt att få fram hur man känner för man bara går sönder och inte en jävel fattar. Den frustrationen.

Godnatt, nu har jag den här känslan igen av att jag är odödlig.

Prove me wrong.

Mamapermis

Jag är i Stockholm på permis idag, det är trevligt och bra men jag är HELT SLUT nu när klockan är 19.50.. vi har gjort mycket idag. Nu har vi lagt en smulpaj i ugnen och ska äta den och det ska bli gott. Sen orkar jag inte mer tror jag. Blir galet trött av att vara out and about en hel dag. Men jag har det bra.

Gummihjärnan osv

Det har varit mycket röstrelaterade saker idag

Först läkarsamtal där jag bara fick höra samma gamla skit om överaktiva områden i hjärnan och sen argumenterande att rösterna inte har en oberoende existens utanför min hjärna. Nej och jag skulle vilja att åtminstone en enda person på denna jord förstod.

Sen kollade jag på Vetenskapens Värld-avsnittet om psykoser. Men jag kände inte just då att metoderna som diskuterades riktigt skulle kunna appliceras på mig. För jag ser inte syner eller dylikt och har inte ansikten eller namn på de flesta rösterna jag hör. Jag vet inte heller om de rösterna som jag hör vet om att jag hör dem.

Sen under eftermiddagen så var det röstpåslag osv om att min hjärna i själva verket var gjord av gummi, och det är sånt där skit som jag får höra varje dag som ändå inte ens är sant, så det gjorde mig ingenting. Men sen nu på kvällen så luktade det bränt gummi (säkert pga nån bil hade tvärnitat eller nåt) men då vart jag ju skitskraj och ba aaah min hjärna brinner! Men den gjorde inte det.

Det är sällan jag skriver så utelämnande om det här. Lite läskigt faktiskt. Men det går ju att ta bort sen.

Godnatt med er alla.

Jag önskar mig

Jag önskar mig ett liv. Där jag är självständig och självförsörjande. Där jag inte besväras av röster eller telepatier. Där jag vaknar med en känsla av att vara trygg och tillfreds. Där jag kanske har en andra hälft och husdjur. Där jag känner att jag går under himlen och inte är nedgrävd i tunneln. Där det blev bra till slut.

Jag ältar och ältar. De gjorde si och så, de gjorde inte så och si. (Idag ältar jag detta: snälla fina skötare D, han som inte ville sitta vak solo för en gång när han gjorde det så högg jag en sax i mitt ben, hur kunde jag göra så mot snälla fina skötare D som mot ssk-order valde att lämna rummet vid en bältesläggning när han inte tyckte att den var motiverad, snälla fina skötare D som ville Mitt bästa, som förstod att det var Jag som kom till skada mycket mer än dem.) Min ena terapeut tycker inte att jag ska älta så mycket, min andra terapeut tycker att jag ska älta utav bara fan. Att det ska gå bort om man ältar klart.

Men jag vettefan. Jag ältar än idag saker som hände på barnpsyk för nio år sedan, om än inte lika mycket.

Tröttsamt

En som bor här smäller i dörrar och svär och spelar högljudd musik.

Den här personen vet fan inte vad hen har

Jag så tacksam för min frihet. På sjukhuset fick man inte ens smälla i en dörr, då fick man ett på bvc, råkade man dessutom svära åt nån fick man två, spelade man högljudd musik blev man avskild. Och då var det ju i princip kört.