Dra täcket över huvudet vetja

Jag vill skriva av mig men det är bara samma gamla, samma gamla.

Jag vet inte om jag skulle finna värde i att igen här älta de gamla plågor som fortfarande förföljer mig.

Gjort är gjort.

Jag lyssnar på en bra ljudbok i alla fall och det är ju najs. Sover mycket och har ont i huvudet jämt. Livet rullar på. Igår flyttade en tjej ut och det betyder att jag är den som bott längst i huset och det påminner mig om att jag har aldrig lyckats bo såhär länge på samma ställe om man inte räknar psyk men där bor man väl tekniskt sett inte. Så det är ju bra, för jag har det bra här, jag trivs här.

Kvällarna är jobbiga. Ensamma, rädda. Irriterade. Isolerade. Men sen kommer morgonen och då är jag oftast mig själv igen.

Och alla gamla minnen, de skaver. Och jag vill älta. But there is a time and a place for that, and this ain’t it.