Månad: maj 2019

Läs inte ens det här men jag måste få det ur mig

Ute och röker. De vet att jag inte vill gå in. Jag fimpar och de tar mig i varsin arm och leder mig mjukt men bestämt tillbaka till avdelningen. Det måste vara mjukt för annars blir jag motsträvig. I slussen går den ena skötaren in före och jag ser min chans. Innan den andra skötaren hunnit stänga om oss armbågar jag honom hårt i magen och försöker komma ut ur slussen igen. Larmet. De drar in mig genom slussen och lägger ner mig på golvet, på ett korrekt sätt för en gångs skull. Kan vi få en bältessäng hit ropar någon.

Till slut hoppades jag nästan på att de igen skulle sluta låta mig gå ut alls. För jag var ju ändå alltid tvungen att gå tillbaka in. För jag ville aldrig gå tillbaka in dit. Aldrig.

Jag minns inte exakt datum men nu i maj är det två år sedan jag senast var inlagd, två år sedan jag senast åkte polisbil, om några månader är det detsamma med ambulansen. Jag har kommit så jävla långt. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men jag är faktiskt så förtjänt av det. Jag ska ha mitt liv, nån gång ska jag ha det.