En kort fråga

Ni som läser på mobil, ser bloggen konstig ut?

Väntan på nåt som säkert ändå uteblir

Jag ringde nyss ner till personalen för jag behöver stöd. Han som svarade dammsuger och verkar mest vilja lägga på så säger han att jag ska vänta på att den andra personalen (de är bara två på kvällen) ska komma upp till mig. Snart. Och så avslutar han samtalet med ”ring om det är något.” Men wtf. Det var ju det jag gjorde.

Jag behöver inte snart. Jag behöver nu. Ge fan i din jävla dammsugare och ge stöd istället.

Don’t bring me down and don’t try to understand me

Jag är tom på ord och luften har gått ur mig. Det är därför jag inte skriver.

Men jag flänger runt som fan på permissioner hit o dit, besöker min pappa i Stockholm, besöker min mamma i staden hon har flyttat till nyligen, kollar lägenheter i ytterligare en stad, besöker bästa vännen min där hon bor.

Jag har fått beviljat ett år till på behandlingshemmet. Så det blir ingen flytt förns om tidigast ett år. Men hoppet om att jag ska ur den här institutionskarusellen, det ger mig liv. I vår så har det gått tio år. Tio år av mitt liv.

Well well.