Våga inte styra händerna men måste och våga från ett ställe till ett annat till ett annat till ett annat. Våga inte styra händerna men jag styr händerna jag måste styra händerna jag måste styra upp detta. Ibland drunknar jag. Ibland går jag sönder.
Alltid så tar jag emot hjälpen.
Gråter och gråter och gråter. De kommer med nattmedicinen och jag gråter och skakar sönder av ångest. Ensam för att inte rösterna ska höras ut. Hemligheter. Jag gråter för deras förbannade hemligheter. Och så sitter de en stund tills jag kontrollerar mig själv att sluta gråta och börja andas för att jag vill bara att de ska gå. Sen går de. Och sen gråter jag.
Det är tufft nu. Läkaren dubblar iktorivildosen. Jag ger det en chans. Sen ger jag upp.
Jag går sönder och snart finns det inget av mig kvar.
1NK0GN1T0 