Idag skulle jag gått på dejt. Jag träffade en kille på tinder för några månader sen. Vi har pratat massor och kom väldigt bra överens. Men det blev konflikt innan vi ens hann ses, vilket vi skulle gjort idag. Så det blir ingen dejt. På ett sätt känns det som en lättnad och typ water under the bridge. Men jag kommer nog att sakna att snacka med honom. However om man tittar på mina tidigare förhållanden, vilket totalar upp till hela två korta romanser i tonåren, så är jag inte gjord för den sortens kärlek. Klart jag hoppas att jag hittar den nån gång.
Det var ett tillfälle för några år sen när en av mina bästa vänner skulle gå efter att han varit hos mig och fikat, och när vi skulle kramas hejdå så kollade vi varann i ögonen och jag VET att vi båda tänkte ”ska vi kyssas nu?” men the moment passed och han gick hem och nu har han fru och barn och han är typ världens kap, så det tänker jag på ibland, att det kunde blivit vi om jag hade lutat mig framåt lite i det ögonblicket. Men han är fortfarande en av mina bästa vänner så det gör inget.
Hur är det med måendet då? Jag skriver ju knappt här längre? Jo jag är less på allt de flesta dagar. Ligger mest i sängen eller sitter i tvättstugan. För jag har fått ta ner en saccosäck till tvättstugan på bhemmet så jag kan sitta där och varva ner, för det är mörkt och luktar gott och maskinernas ljud gör mig lugnare.
Nästa vecka är det ett störigt möte med min öppenvård i Stockholm som ska komma på besök. Är nojjig och irriterad på det. Men kan skriva mer om det då.
Over and out.
1NK0GN1T0 