Bläääää

Alltså får jag klaga lite.

Jag hatar när läkare säger ”Vi kommer ge lite haldol nu för att mota bort den här psykosen”. Detta sägs förvånansvärt ofta.

1. Det är skillnad på psykotiska symptom och en psykos. Det är inte samma sak. Jag kan ha mina hallucinationer (obs det är inte ens hallucinationer) utan att för den sakens skull vara psykotisk. Jag vidhåller att jag är stenhårt förankrad i verkligheten.

2. Haldol är en jävla skitmedicin som inte hjälpte mig ens när jag stod på 20 mg per dag (obs 20 mg haldol är tjänstefel)

3. Hur fan är det tänkt att en endaste injektion (obs akutinjektion inte depot) ska ta bort problem som jag har haft i flera år? Jag har haft olika psykosdiagnoser sen tonåren och diagnos schizofreni sen 18 års ålder och jag har fått säkert flera hundra (100!!) akuta haldolinjektioner under den tiden och har det hjälpt ett jävla dugg?

NEJ

Så håll käften.

Dagbok 2

Idag har jag städat, sovit en blund, duschat och diskat. Nu blir det tvätt och kolla nyheterna. Värsta vuxenpoängen.

Surreal

För övrigt sov jag hela natten till idag utan att vakna En Enda Gång.

Helt sjukt.

Inte idag

Möjligt triggande

Ikväll så tänkte jag göra illa mig igen.

Jag har inte gjort det på flera dagar, många dagar!, eftersom jag hade en jobbig upplevelse på akuten senast. Vanligtvis brukar jag bara gå därifrån så fort jag känner dåliga vibbar för mina sår sys bara dels i infektionspreventivt men också (mest?) i rent kosmetiskt syfte. Men den senaste skadan plus omständigheter var sådan att jag inte hade valet att dra från akuten när jag inte ville vara kvar. Och allt var bara extremt jobbigt och jag känner dessutom att det är skämmigt att komma in dit för ofta osv, särskilt då de känner igen mig och inte är glada på mig för att jag skriver in mig och sen drar därifrån.

Och ikväll så tänkte jag göra illa mig igen.

Sen kollade jag på min arm. Den är randig, bucklig, veckig, ihopsydd som ett jävla lapptäcke och svullen därtill. Den ser förjävlig ut. Jag har ofta undrat när jag ska komma till punkten att jag gjort mig själv ”tillräckligt” illa, när det liksom får räcka.

Jag tror jag har kommit till den punkten nu. Nu får det räcka. Den här armen går inte att ”göra värre” nå mer. Det finns ingen hud kvar, hela skiten är bara en stor svullen blobb av ärr.

Så ikväll tänker jag inte göra illa mig igen.

För nån gång får det fan vara nog.

Ah great now I gotta stand in the tea chest..

Det har varit kaos här de senaste dagarna och jag orkar inte det. Inte kaos med mig alltså utan med andra patienter. Men det påverkar. Både i nuet eftersom det stöd jag behöver sätts åt sidan, och minnen som kommer från det förflutna. Som personalens sätt att gå i samlad trupp nu i vissa situationer, precis som de gör på psyk när de kommer med sprutan.

Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Tvärtemot

Gråter i två dagar för är orolig för en speciell sak, idag är när det skulle skett. Blir bestämt att jag slipper det jobbiga plus får ständigt sällskap hela dagen och kvällen. Då blir jag plötsligt tvärtemot, vill inte ha sällskapet som jag igår bönade och bad om, vägrar prata. Varför är jag såhär? Störd och dum i hela huvudet. Jag hatar mig.

Måste tvätta

Mamma har haft parfym på min favvokofta och det luktar inte gott alls.

Fullkomligt tyst

Här har det varit tyst ett tag. Jag mår inte bra. Jag sysselsätter mig och går upp på morgonen. Men jag mår inte bra.

Har inte råd att gå på akuten för mitt högkostnadsskydd gick ut för några månader sen. Men det har inte varit några jätteakuta skador så skit samma.

Är tacksam att personalen här är så bra. De hjälper mig varje dag, gör det där lilla extra.

Jag är ändå rätt lyckligt lottad.