Månad: februari 2018

Avskyvärd

Ibland så tycker jag fruktansvärt illa om mig själv. För jag beter mig illa och sen känner jag mig jättehemsk och JAG VILL BARA RADERA MIG SJÄLV FRÅN JORDENS YTA och helst åka tillbaka i tiden till innan jag föddes så kunde alla ha ett bra liv, utan mig, med en annan dotter/syster/vän. En annan, trevligare patient kunde fått min plats på behandlingshemmet. Hur fan kan man vara så hemsk och störd och som jag är, det är fan inte okej, JAG ÄR INTE OKEJ. Jag är nog det värsta som finns på denna jorden. (Liksom bara hybrisen i den meningen bekräftar det.)

Man får inte skriva det här men jag önskar att jag inte fanns nå mer. Så tänker jag faktiskt ofta. Sudda ut mig, gräv ner mig, glöm bort mig.

Hata är starkt att säga men.. ja. Jag bara gör fel hela tiden ju.

Fan jag är så jävla ledsen.

Snart är jag utdöd

Jag har en envis feber som knockat ut mig totalt de senaste dagarna, jag fryser och svettas och synhallucinationer och ont i hela kroppen och kan inte äta eller sova. Bara jämra mig och gråta för jag mår så jäääääävla dåligt. Ingen nämnvärd hosta, halsont eller huvudvärk, bara hög feber. Vet inte vad det är, utom att det är jävla jobbigt. Tyck nu riktigt synd om mig för det tänker jag göra.

Fan vad allt klaffar

Det går bra nu. Imorgon är första dagen på typ tio år som jag måste välja mellan två aktiviteter, jag har alltså TVÅ saker jag vill göra! Känns helt jävla främmande detta har inte skett sedan jag blev bjuden på två halloweenfester samma dag vilket var år 2007 eller nåt. Men nu är det två saker jag vill samma tid imorgon, det är kören och ett författarmöte på biblioteket som jag faktiskt ville gå på. Men jag väljer kören. Bonus på allt detta, dessa saker sker imorgon kväll då en personal jag inte har förtroende för jobbar, och eftersom jag ska vara iväg hela kvällen så slipper jag handskas med henne! Så jag känner typ att jag har världens flyt nu. Men nu måste jag kolla på säsongsavslutningen av Discovery. Tummar och tår att Lorca återvänder. Godnatt.

Så lättad

Jag fick nyss veta att det inte finns nån borderlinediagnos i min journal! Det är bara vad okunniga stafettläkare på sjukhuset har slängt ur sig, jag tolkade det som att de skrivit det som diagnos i journalen, men så är det inte eftersom det måste utredas osv och de utredningar som faktiskt gjorts visar att jag inte har det. Men har känt mig så felstämplad när de kläckt ur sig typ ”det måste ju vara extra svårt för dig som har så speciella behov i relationer”, eller ordinerat massa lugnande injektioner för att mitt självskadebeteende ju måste bero på att jag har så mycket ångeeeest (det har inget med ångesten att göra det är ritualistiskt). Jag har känt mig missförstådd och det har liksom bitit mig i baken ända sen jag först fick höra att jag hade det när jag var femton. Men no more! Jag är friskriven!

Känner bara bleh

Idag ska jag till min bror och äta middag. Känner mig ärligt talat inte så pepp på det. Men det kanske blir bra. Sitter själv vid TVn nu eftersom personalen var tvungen att gå för att göra nåt annat. Ska inte åka till brorsan förrän ikväll så jag har massa timmar över. Min säng är obäddade så där kan jag inte lägga mig. Så det blir att ligga i soffan.

Kommer ihåg för typ två år sedan att jag hatade TVn. Såg jag en påsatt TV så stängde jag av den illa kvickt. Jag tyckte att telepatimyndigheten övervakade mig och ett sätt de gjorde det var att de skickade meddelanden genom TVn så jag skulle veta att jag skulle passa mig. Det gällde även radion. Fan vad jobbigt det var att vara så rädd och utsatt hela tiden. Tur att jag är frisk nu.

Nu orkar jag inte skriva mera

I svart

Paff man blir när folk tolkar en helt annorlunda än en själv känner. Jag går runt och tror att domedagen är nära men det är den tydligen inte!

Flipped the switch, i tisdags, och nu ska allting vara inuti snarare än utanpå. De ska aldrig få veta nå mera. Det är bättre att vara ensam i det mörka hålet. I svart. Ni kanske tycker jag ska försöka mer.

But honey, trying is the first step towards failure..