Tråkigt strul

Har inte haft tid att skriva nåt här för jag har haft så mycket att göra och sen varit helt slut och jag vet inte vad jag ska skriva heller. Sökte visum till USA för att åka med familjen, och det var krångligt som fan, och fick det inte pga min diagnos, sjukdomshistoria osv. Så nu ska de åka utan mig och det känns skit, jag hamnar alltid utanför eftersom jag aldrig kan/får vara med pga sjukdomen/situationen. Men jag försöker hålla modet uppe, förhoppningsvis kan jag åka med på nån annan resa senare. Idag städar jag i garderoben och ska äta middag med mamma och brorsan sen. Saker rullar på, har inte skurit i mig själv på en vecka, terapin är motig men så är det ibland, börjar få lättare att gå upp på morgonen. Så det går rätt bra över lag. Trots faktumet att livet är en leda. Det är bara bita ihop.