En lång text som saknar styckesindelningar

Idag var jag faktiskt med på terapin. Den var bra, eller den var jobbig men ledde till nåt bra. Tydligen så har jag svårt med nåt som kallas ”exekutiva funktioner”, som gör mig så passiv och obeslutsam, och att jag inte lyckas ta mig för saker eftersom jag fastnar. Det som gör att jag fastnar är min brist på dessa ”exekutiva funktioner”. Att hjärnan och kroppen inte ”svarar” på impulser. Det kändes rätt skönt faktiskt att det finns ett ord för det och att jag är långt ifrån ensam om det och särskilt inte bland dem som delar min problematik. Samtidigt som jag är lite sur att ännu en grej lägger mig i det facket. Saker som jag inte ens själv vet vad det är lägger mig i det facket, hela tiden. Inget som jag tar upp med psykologen förvånar honom, han ger det bara nya namn. Och eftersom jag fortfarande har ”negativa symptom” så är jag inte frisk heller tydligen vilket jag trodde/tyckte att jag var. Den här skiten kommer och biter mig i bakdelen när jag minst anar det. I alla fall, eftersom att problemen med dessa ”exekutiva funktioner” gör att jag aldrig tar mig för något och missar delar i min behandling för att inte tala om hur jävla tråkigt det är för mig personligen, så ska vi ha lite nya rutiner för mig här. Och inte bara jag utan personalen ska följa samma rutiner. För rutiner gör så att man inte behöver använda lika mycket beslutsamhet eftersom saker efter ett tag går på automatik. Så vi gjorde ett schema idag som alla ska följa. Det kändes som ett bra och hållbart schema. Nu ska vi prova det i en vecka och se vilka delar som jag klarar av och inte klarar av och hur jag ska få hjälp med det som jag har svårt med. Så det känns bra.

Imorgon förmiddag står på schemat: gå upp nio, äta frukost, ha terapi och duscha.

Lycka till känner jag lite sarkastiskt, men jag ska ge det ett ärligt försök.

Lämna en kommentar