Vid förra nyåret fick jag en hemsk hosta. Jag kunde därför inte sova på nätterna eller nån annan gång heller för den delen. Jag är väldigt beroende av att sömnen funkar och det gjorde den inte. Så jag fick nån slags toksjuka igen och var väldigt rädd och onormal hela årets första vecka. De kallade in någon jourdoktor och tredubblade min medicin. Men även om det lugnade sig lite så blev det inte riktigt bra.
I mars sa jag ja till att börja med leponex igen.
En väldigt seg upptrappning så det tog lång tid innan det hjälpte. Allt var mycket jobbigt och en dag i maj kom polisen och hämtade mig till sjukhuset. Där gjorde vi en snabbare upptrappning och sen var jag hemma i en handvändning.
Sommaren blev bra. Jag lyckades äntligen knyta relationer med de andra som bor här för ju mer medicinen hjälpte så blev jag som mig själv igen.
På hösten kom deppen. Psykologen säger att det är vanligt med depp efter man kommer ur ett psykostillstånd, och att det är nu mina kärnproblem kommer fram då de inte är överskuggade av en järnridå med vanföreställningar som gör det mycket svårt för terapi att nå in.
Vinter har det inte varit länge än och inget särskilt har skett utom att jag fått mer antidepp och fått tillbaka mina lugnande medel. Gör mig relativt stabil. Det är nu efter nyår som jag äntligen kan börja jobba med mig själv. Gå tillbaka till när allting började och se mig själv i ögonen.
Jag önskar alla inklusive mig själv ett gott nytt år. Vi får se vad det bjuder på.
1NK0GN1T0 