Men jag är inte där nu

Det kommer tillbaka.

Jag hörde inte ens att jag skrek, men det måste jag ha gjort, för de säger att jag ska sluta skrika, det är natt och de andra patienterna sover. Nej nej nej och nej. Jag bankar på slussdörren, den de har lagat så många gånger, jag sparkar på människorna som står runt mig och försöker dra ner mig på golvet. Det är natt och larmet ljuder.

Du måste lugna ner dig nu. Du måste gå bort från dörren. Snart kommer personalen från de andra avdelningarna springande. Och jag lyckas inte ta mig ut fast jag bits och spottar, fast jag sparkar och bankar. De är många fler än mig och de har redan handskarna på sig. Då vet jag vad som kommer hända och jag gråter, det bara sprutar tårar, nej nej nej och nej!

Släpp mig släpp mig ingen får röra mig.

Men jag är inte där nu. Det ska aldrig hända så igen. Det ska bli bra nu.