Domedagen är nära

Nu har de beställt ut journalerna och vi ska gå igenom dem tillsammans när de kommer. Är skitnervös, har ingen aning om vad det kan stå i dessa galna papper. Jag vet inte hur de är här med journaler, de brukar inte ens beställa dem för de flesta patienter men nu fick det bli så. Jag vet inte om de kommer kasta saker därifrån i mitt ansikte helt plötsligt. Jag hatar att bli definierad. 

En sak som de på sjukhuset byggde typ hela sin bild av mig på var det jag gjorde den gången jag skulle avsluta med min förra psykolog. Men jag tycker inte alls att det definierar mig. Det var första gången på flera månader som jag hade möjligheten att göra så och då är det väl klart som fan att jag gjorde det. Bara för att jag kunde, varken mer eller mindre. Det är inget att bygga en hel bild på. När man länge varit inlåst på sjukhusets säkraste avdelning med extravak och man får en sån chans så tar man ju den. Sen i sig kanske det är dåligt om man alltid letar chanser men jag slutade ju med det sen. Gud vad många gånger jag kunde gjort samma sak hela november men inte gjorde det. Så jag är inte sån.

Jag vill inte att de här på behandlingshemmet ska bli infekterade av avdelningen. Jag tackar vilken högre makt som nu än finns att jag fått komma därifrån. Nu vill jag inte att de ska börja tro en massa saker om mig för att de läser något som nån jävla idiot till tf öl skrivit när jag var jätteupprörd på avdelningen. Man blir upprörd på såna ställen, man ska bli det, det är friskt.

Lämna en kommentar