Jag tror det är nåt fel på mig?

Jag tror det är nåt fel på mig? Jag har humörsvängningar. Konstanta konstiga humörsvängningar. Som kan få mig att brista ut i sång eller dans men nästa stund i gråt och sedan är jag tillbaka i mitt vanliga flacka känsloliv en stund tills jag plötsligt känner stor irritation mot personalen som felaktigt kallade en brödbit för en macka men nästa gång jag ser henne blir jag väldigt pratsam. Det här är obekant för mig. Jag har i allmänhet svårt att uppleva starka känslor och jag är inte särskilt pratsam. Är det här normalt? Är det såhär friska människor är hela tiden? Har jag blivit frisk? Jag visste att när jag blev frisk så skulle det kännas onaturligt och obekant och jag vet inte om jag gillar det. Men jag vänjer mig nog och det finns många fördelar med att vara frisk. Jag kan sluta med mina mediciner, jag ser fram emot att snart skratta ett riktigt hjärtligt påriktigtskratt, jag ser fram emot att mina röster ska lämna mig så att jag kan börja plugga till gymnasiebehörighet. Fast det kanske ändå inte går om man är konstant överväldigad av inkompatibla känslor.

Om nån fortfarande läser den här bloggen.. kan ni svara på två frågor.

Om du själv är diagnosticerad som psykiskt sund, känner du igen dig i mina känslor? Är det så man ”ska” känna?

Kan man vara frisk och sluta äta sin medicin fast man hör röster? Personal opinions please – jag vet att doktorn säger nej.

Jag vill det så mycket.