Överklasschizofreni

Angående artikeln om att Meghan Markle inte skulle kunna lida av psykisk ohälsa på grund av sin klasstillhörighet och tillhörande privilegium.

Om man ska vara helt krass så lider jag av svår psykisk ohälsa. Det är det som står i min journal – ”svår schizofren sjukdom” är en fras som återkommer i anteckningarna och jag har haft diagnostiserad schizofreni sen jag var 18 år. Det är inte så jag ser mig själv, och jag lever inte efter min diagnos. Visst lever jag fortfarande under den men det är off topic. Poängen är att jag har psykisk ohälsa.

Under min uppväxt har båda mina föräldrar tjänat över 100 000 kr i månaden. Jag har alltid haft allting som jag behöver och lite till. Och eftersom jag bodde växelvis som barn hade jag två av allt. Två datorer, två cyklar. Vi hade värdefull konst på väggarna och tre bilar. Jag växte upp i rikedom.

Men det stod inte pall när jag kraschade rakt in i det. Ingenting kan köpas som lyser i det mörkaste mörkret. Ingen på mammas eller pappas välbetalda jobb fick någonsin veta att dottern deras låg i en sjukhussäng och morrade. Och det var ensamt för dem, för de hade ingen att vända sig till. Och det var ensamt för mig, för jag fick alltid höra hur mycket jag hade och hur tacksam jag måste vara, och jag kände mig sämst som inte bara kunde vara problemfri.

Jag vet inte varför jag drabbades av det jag är drabbad av. Jag tror inte att det är trots hur välställt vi hade det, för jag tror inte att olycka diskriminerar,varken uppåt eller neråt i klass. Visst har jag inte haft några materiella våndor. men det har inte gjort mina mentala våndor mindre.

Jag tycker snarare det verkar osannolikt att Meghan Markle inte skulle må dåligt i den situationen hon var. Den rikedom vi haft i min familj är väldigt relativ till den brittiska kungafamiljens och den gjorde oss ensamma. Måste hon inte då varit hundra gånger mer ensam.