Mitt liv blev en lång korridor av toalettdörrar som inte går att låsa

Jag är på ett sjukhus. Här är det fullt av sjuka människor. 

Vad vill ni mig?

Nu får jag röra mig utanför avdelningen och i sjukhuskorridorerna ser jag dem. Samma gamla patienter som jag skrattat med som jag gråtit med som jag levt sida vid sida med i ändlösa månader. Dem möter jag med ett leende och ett ”tråkigt att vara här igen”. Läkarna som i princip varenda en har tvångsåtgärdat mig när de gått jour i det förflutna. Dem möter jag inte blicken på.

Välkänd patient. Försämring i känd schizofreni-sjukdom. Bristande sjukdomsinsikt. 

Vad vill ni mig?

Lämna en kommentar