Det har varit bra det är bra

Jag sover inatt i lakan som inte är tvättade i comfort creations waterlily, ty jag är på permission igen till min far. Bortsett från den främmande lukten är det bra. Det är trivsamt här.

Tänk att jag brukade bo här? Jag bodde här i nio år. Och nu är det nio år sedan jag flyttade. Mitt rum står kvar. Min dator, mina böcker. Min säng som nu luktar främmande sköljmedel. Mitt Star Wars-lego har vi burit ner i förrådet, utom Millenniumfalken. Den har en hedersplats på skrivbordet.

Det här var mitt hem. Jag tänker väl på ett sätt fortfarande på det här som mitt hem, jag har ju min pappa här och min katt här. Men jag bor inte här mer. Och jag kommer inte bo här någonsin igen.

Jag har många fina minnen. Jag försöker hålla fast vid dem istället för att minnas hur jag lämnade den här lägenheten som mitt hem för sista gången. Jag kan komma tillbaka hit nu, jag får vara här, jag får sova här. Vid årsskiftet fick jag till och med nycklar!

Jag minns lilla jag och min lilla bror som delade rum och pappa satt på en saccosäck mellan våra sängar och läste Sagan om Ringen. Jag minns när jag fick mitt egna rum och var orolig på natten och pappa läste H C Andersens berättelse Något. Jag minns min första egna dator och MSN. Jag minns Marylandcookies och jordgubbssaft.

Barndomen i denna lägenhet.