Jag är så jävla ledsen. Och det känns som att de tappar tålamodet med mig här på behandlingshemmet. För jag kan inte prata när jag mår dåligt, det tar stopp. De frågar frågor, varför gråter du, vad kan vi göra? Och jag kan inte svara för det är stopp. Då är det många personal som ger upp efter en kvart eller så och går och gör nåt annat. Men om de bara hade lite tålamod så släpper stoppet efter typ trekvart och då kan jag prata och bli tröstad och må bättre och gå och lägga mig. Men de måste lägga de fyrtiofem minuterna och ha tålamod.
Jag är inte van att vara såhär mycket i kontakt med mina känslor och det är jobbigt.
Blä
1NK0GN1T0 