It’s nice out but put it away

Sömnlösa nätter och mardrömmar som vanligt. Jag känner mig förvirrad och de ropar på mig helt plötsligt så att jag rycker till i rädsla. Ingen planerar att skjuta mig eller registrera min fotsteg men jag förstår att något är på gång eller så är ingen fara på gång eller så är det det. Något. Ju mer man tänker desto läskigare blir det. Fast det spelar ingen roll just nu när jag är odödlig men det är jag ju inte i hela livet. Vissa perioder i mitt liv har jag varit extra dödlig tvärt om. Då dog jag bara en tår föll från mitt öga. Som blev till en kristall. Kommer ihåg det? Men jag ligger här i min sömnlösa säng och lever så vitt jag vet och jag vet en hel del. Men jag vill inte leta efter krypskyttar och jag behöver inte det för det finns väl inga krypskyttar längre. Men har det ens funnits en enda gång i mitt liv? Jag har aldrig sett vapnen bara hört agenterna prata. Men det spelar ingen roll nu ju.

Helst vill jag sova men det går ju inte så nu går jag ut och tar en cigg.

Lämna en kommentar