Jag förstår inte att vägen är genom. Jag vill ha alla lösningar serverade på ett silverfat. Och kan jag inte få det så är det åt helvete med allting och jag bara lägger mig platt. Har jag en kämparglöd eller har några utomstående andra kämpat åt mig alla dessa år? Jag tror nästan att det är det sista. För jag vill aldrig kämpa, aldrig göra något som är svårt.
Ja jag är stark för att jag står på benen. För att jag försöker komma över saker och ting alldeles på egen hand. Och vissa saker som jag varit med om är helt sjuka och ingen ska vara med om det. Men jag gick inte under. Det är starkt.
Men jag är svag. Och här efter skulle det följa en mening som jag nog väljer att ta bort. För jag är löjlig löjlig löjlig.
Skärp dig och tänk inte så jävla mycket. Det är bara att bita ihop.
Men jag kan inte. Jag kan inte mer nu.
1NK0GN1T0 